Mini jan 2010

Levi - född den 9 maj, 3 220 g och 48 cm

20 mars kl 11.34 - På gång?

Igår hade Hallon 37°C när mamma tempade henne på kvällen så jag åkte ut efter jobbet, OM något var på gång. Allt var dock hur lugnt som helst, och vi gick och lade oss. Det blev en händelselös natt, och klockan 08.00 imorse var tempen fortfarande 37,1°C. Hallon har bäddat några gånger och flämtat vid ett par tillfällen så valpisarna är nog på väg, men hur länge det kommer dröja innan de faktiskt tittar ut är ju svårt att säga... Spännande är det i alla fall. =)/Yohanna

Kl 12.36 - Tempen har sjunkit

Tog tempen igen vid 12, och då var den 36,7°C. Hallon är rätt orolig och rastlös nu och bäddar och vill ut om vartannat. Söta lillstrumpan, hon vet inte riktigt var hon ska göra av sig själv... /Yohanna

Kl 15.47 - Valpning pågår!

Hittills har det kommit tre tikar och en hane inom 40 minuter - alla ser fina ut och är pigga. :-)

Kl 17.20

Ytterligare två hanar har sett dagens ljus - lika pigga och underbart söta, och Hallon är så otroligt duktig!! Nu har de sex valpar som vi såg vid ultraljudet kommit, med reservation för att det kan finnas någon mer. Nu ska vi njuta en stund! :-)

Kl 18.47 - Det sade bara "plupp"

Ja, Hallons valpning var ett skolexempel på att "pluppa ut" valpar. De fyra första kom så tätt att man knappt ens hann fatta att det var en ny på gång, och medan hon krystade sade hon inte ett ljud. De två sista pluppade senare ut precis lika snabbt och smärtfritt som sina äldre syskon. Hallon hässjade inte under hela förlossningen, bara under öppningsskedet, och allt kändes väldigt lugnt och fokuserat. Hon var helt enkelt - precis som vi föreställt oss - en riktig urkraft! Navelsträngar gnagdes av, hinnor bets loss, moderkakor åts upp (hon fick en hel, och smakbitar av några av de andra) och valppälsar slickades torra som om hon aldrig gjort annat. Duktiga, duktiga, duktiga Hallonet! Nu har hon fullt sjå med att hålla sex små piggeliner rena, torra och mätta, medan vi bara sitter och ser på och njuter. Här kommer några foton på de fyra första när de är ca en timma unga./Yohanna

17 mars - Det rör på sig...

Idag kom Yohanna ut och hade med sig sin nya kamera som även går att filma med. Vi kunde inte låta bli att ta några "rutor" när vi såg att det rörde sig i Hallons mage - här kan du se den kortkorta filmen./Ewa

16 mars - Hallon dag 54 och Årets allroundhund

Så här ser Hallon ut när det är en dryg vecka kvar - hon har blivit rund som en julost, och är så himla söt! Trots att hon är tjock och ganska otymplig så är hon ändå oförskämt pigg och glad, och går gärna med på promenaderna. Dock blir det inga rusningar utan hon går ett perfekt fritt följ och väntar på mat som då och då råkar falla ner som manna från himlen till henne. Eftersom hon nu så här i slutet av dräktigheten måste äta mindre mängder ett par gånger per dag så är det perfekt med frukosten på det här sättet, serverad så att hon tror det är belöningar för fint uppförande :-). Valplådan är nerplockad till köket och övriga förberedelser är oxå gjorda, så nu är det bara att vänta. Jag både ser och känner en massa buffande och bökande därinne, och blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på att de små miniatyrliven, som än så länge ligger i tryggt förvar i mammas mage, snart ska få komma ut i världen!

Förutom att bli tvåa i Årets lydnadshund så blev Humla återigen Årets allroundhund men eftersom Hallon är högdräktig hade jag inte möjlighet att åka upp till årsmötet och ta emot priset som bestod av en snygg och praktisk tygbur. Konkurrensen i år var inte direkt mördande - bara ytterligare en hade skickat in sina resultat men föll för 70%-regeln. Gårdshunden är duktig i många discipliner och väldigt allround tycker jag, och när man ser hur många som deltar i framförallt utställnings- och agilitytävlingen så är jag förvånad över att inte fler deltar i allroundtävlingen. Hur som helst så är jag förstås jätteglad och stolt över
utmärkelsen :-)./Ewa

28 feb - Ultraljud och datorhaveri

Trots att jag den senaste veckan tydligt kunnat se på Hallon att hon är dräktig så kunde vi inte låta bli att göra ett ultraljud eftersom det är så himla spännande att få se de små liven. Allt såg bra ut och nu är det bara att fortsätta vänta ytterligare några veckor innan det är dags för de små att komma ut.

Tyvärr havererade min dator för några dagar sedan vilket är bland det värsta som kan hända - det känns som att man har hela sitt liv på datorn. Min gamla bärbara har troget hängt med i drygt 5½ år vilket är en hyggligt lång tid, och vi har lärt känna varandra väldigt väl. Nu måste jag lära om, hitta knappar och funktioner på andra ställen etc, etc - inte kul... Lyckligtvis kunde sonen i alla fall rädda alla mina dokument men hela Outlook express där Sökarens mail ligger är dock borta så ni som står på vår intresselista för en valp - var snälla och hör av er igen eftersom det är några adresser jag inte dubbelsparat på annat ställe. Tills vidare får alla mail skickas till ewa_godwin@yahoo.se eller yohanna_eriksson@yahoo.se så får vi se om vi så småningom kan få till en ny Sökarens mailadress./Ewa

Ett litet miniatyrliv!

22 feb - Vilken morgon!

Dagen börjar fantastiskt bra med att Tre Kronor enkelt spöar Finland i hockey, och barnens kusin Loui gör TVÅ mål - YIPPIE!! Därefter går jag in på Facebook för att se vad mina "off springs" har för sig och hittar då det här klippet på barnbarnet Nova http://www.facebook.com/video/video.php?v=102838183081633 - kan inte sluta skratta! :-) /Ewa

11 feb - En helt underbart vanlig dag

Då och då infinner sig en dag då jag extra tydligt känner att; "Wow, vad det är skönt att leva!" Idag var det precis så. Hundarna och jag åkte in till Yohanna där vi tillsammans med henne och Malva gick upp på Safjället och strosade runt i en helt otroligt vacker vårvinterdag med lagom många minusgrader, en knallblå, molnfri himmel, gnistrande vit snö och en härlig - faktiskt lite värmande - sol. Snödjupet i Mölndal är mycket mindre än hemma hos mig, så hundarna kunde relativt obehindrat jaga runt och leka med varandra. Det hände inget särskilt alls under promenaden som är värt att berätta, men det blev en hel drös fina bilder varav några kan beskådas här nedan.
Det är nu tre veckor sedan Hallon parades, men ännu märks inga tydliga tecken på dräktighet. Att hon de två sista kvällarna inte ätit upp all sin mat kanske möjligtvis skulle kunna tolkas som en indikation på att det är något på gång.../Ewa

Sida vid sida som vanligt

Godissök

Hallon - full av fart & livslust!

"Ville du nåt, matte?"

Min allra mest älskade Humla...

...och lika mycket älskade Hallon

Fladdermus-Humla...

... och fladdermus-Hallon

Tre spårhundar på godisjakt

"Kommer det nåt mer, eller?"

Humla

Matte med sina guldklimpar

Lycka för en gårdshund är att hitta en mjuk matta och en strimma värmande solljus

Hallons kajalinramade ögon måste väl få vem som helst att smälta?!

Skönt med en vilostund medan matte fikar

31 jan - Kursavslut

Så var då kursen i anatomi- och bedömning slut, och hej o hå vilken intensiv helg det blev. Inte för att vi dömde så många hundar, men det var SVÅRT, och vi höll på nonstop hela dagarna. Vi har under åtta heldagar fått bedöma flera olika raser; med & utan päls, stora & små, korta & långa - ja, allt från dvärgtax till leonberger. Svårighetsgraden har stegrats genom att vi från början var indelade i större grupper när vi tittade på hundarna, till att vi nu dessa sista två dagar fick bedöma mer individuellt.
När jag igår kväll, totalt slut i huvudet efter en hel dag med ursöta borderterriers, kom hem och skulle läsa igenom rasstandarden för spinone (som var söndagens sista ras) så kände jag bara att - nej, jag hoppar av... standarden var full av mått som "huvudets längd ska vara densamma som 4/10 av mankhöjden", "nospartiets djup mätt på mitten av nosen ska motsvara en 1/3 av nospartiets längd", "längden på halsen ska inte vara mindre än 2/3 av huvudets längd" osv, osv i all oändlighet. Puh! Ibland är det ju dock bra att utmana sina något sämre sidor, så det var bara att ta tjuren vid hornen och försöka göra sitt bästa. Tack och lov hade vi underbart vackra salukis på förmiddagen, vilka i och för sig inte heller var lätta att bedöma men som ändå hade en något mindre invecklad standard.
I sin helhet har den här kursen varit otroligt lärorik, och gett mycket kunskap om hur de olika raserna ska se ut, och vara byggda, beroende på vad de är ämnade för. Kunskap är inte tung att bära sägs det, och helt automatiskt tittar man faktiskt på hundar man möter på ett lite annat sätt nu än man gjort tidigare. Det är nog lite grand som att veta namn på till exempel blommor, fåglar och träd - upplevelsen av naturen (och hunden) blir rikare ju mer man vet om den./Ewa

23 jan - Röntgenresultat

Efter att ha kollat Hunddata flera ggr per dag sedan vi röntgade Balder & Leia förra veckan så har äntligen resultaten kommit! Snacka om nervöst, det pirrade i hela kroppen, men kändes desto skönare att se att båda har HD:B. Det är inte A, men det är godkänt, och jag känner mig så himla glad och tacksam för det! Både för mattars, hussars och hundars skull, som nu kan göra precis vad de vill i livet utan att behöva oroa sig för eventuell smärta, och för vår egen skull, som får börja uppfödandet med hittills två av tre godkända höfter i första kullen! Nu håller vi tummarna för Russin oxå, som ska röntgas senare i vår. /Yohanna

Trött Leia innan röntgen

Balder ute på parkeringen efter röntgen