START

KENNELN

HUNDAR

PLANER

KULLAR

MINIDAGBOK

GÄSTBOK

FOTOGALLERI

KONTAKT

LÄNKAR

BOKTIPS

ORDSPRÅK

OM DSG

MINIDAGBOK

Här skriver vi sporadiskt om smått och stort som händer,
och som inte har en naturlig plats på någon av våra övriga sidor.

~*~*~*~*~*~*~*~

Juli - dec 2008               Jan - juni 2009                Juli - dec 2009     

Jan  -  juli 2010

16 juli - Vuvuzela- och kycklingsommar


                                                                                                                                               Foto: Yohanna
Allra sötaste Sökarens Bellis, snart 4 månader!

"Finn två hundar!"

När fotbolls-VM väl var avslutat fortsatte sommaren med sol, värme och några droppar regn då och då. Hela trädgården blommar och doftar nu, och humlorna - som älskar honungsrosens nektar - låter som en hel vuvuzelaorkester (men på en helt annan ljudnivå, tack och lov). Jag åker inte hemifrån om det inte är alldeles nödvändigt, och har inte varit på utställningar, tävlingar eller något annat hundrelaterat, utan bara njutit av allt här hemmavid. Barn och barnbarn inklusive Yohanna, hennes hundar och lille Levi kommer ofta hit och förgyller tillvaron ytterligare, och Yohannas Bellis har vuxit och utvecklats till en fantastiskt härlig liten hund! Jag hade också äran att få ha Sökarens Ballad "Viggo" en vecka, vilket var mer än angenämt - det var alldeles underbart. :-)

Sökarens Ballad, 3½ månad - såååå fin!

Honungsrosen breder ut sig, och kommer med tiden förhoppningsvis att bli nästan som en berså.

Hönsen, som näst hundarna är mina absoluta favoritdjur, har förökat sig med två kullar och en tredje är på väg. I första kullen blev det bara en kyckling som dagen före midsommarafton gick ett bittert öde till mötes - den föll offer för Hallons jaktinstinkt... På självaste midsommarafton hände samma sak med en av de sex kycklingarna i andra kullen, men den här gången var det Humla som tyckte att den lille stackaren som förirrat sig utanför hönsgården kunde bli en god lunch. "Lite svinn får man räkna med" sägs det, men jag vet inte riktigt om jag håller med i just det här fallet, och jag hade ett allvarligt samtal med båda hundarna där jag förklarade att hönsen tillhör vår flock, att de är mattes ögonstenar och alltså inget man får jaga och/eller äta upp! Dessutom får båda två numer ligga plats en bra bit från hönshuset när jag är där. Efter de här traumatiska upplevelserna gick jag minutiöst igenom hela hönsgården och fyllde igen vartenda tänkbart litet hål där en pytteliten dvärghönekyckling skulle kunna tänkas ta sig igenom, och sedan dess har det varit lugnt *peppar, peppar*.

Om några dagar ska Yohanna och Peter ha en namngivningsceremoni för Levi vilket ska bli fantastiskt roligt - hittills har vi bara haft jättefina, men kanske något förutsägbara, dop så nu ska det bli väldigt spännande att se vad Yohanna hittat på! Självklart hoppas vi att det fina vädret håller i sig, eftersom kalaset ska hållas utomhus hemma hos mig.

Ha en fortsatt härlig sommar!/Ewa

Timotej med majoriteten av sin lilla flock på fem kycklingar


                                                                                                                                                                                                                                   Foto: Ewa
Bråttom, bråttom...

Först när kycklingarna är runt 4 veckor kan man se vilket kön de har - det här är en tupp.

  
                                                                                                                                                                                                          Foto: Ewa
Små, men naggande goda - och vackra!


                                                                                                                                                Foto: Ewa
Gammalsvensk dvärghöna är väldigt ruvvillig, och problemet är alltså inte att FÅ dem att ruva
utan att få dem att LÅTA BLI... man vill ju ha ägg oxå...

10 juni - Fågelträdet

I det äldsta och största av mina gamla äppelträd (som är alldeles ihåligt) häckar i år tre fågelarter; en blåmes och en talgoxe i var sitt hål, och högst upp en skata i ett ihopknåpat kvistbo. De är alla ett kärt sällskap när jag pysslar i trädgården, och många pauser blir det för att titta på dem. Det är så intressant att studera hur de sliter med sina ungar, och hur olika de är. Blåmesarna har många barn och flyger konstant in och ut med näbben full av mat, de är inte heller ett dugg bekymrade över att jag sitter nedanför och spanar på dem. Talgoxarna har nog färre ungar och är följaktligen inte lika intensiva i sitt födosökande - de är dessutom mycket mer försiktiga innan de flyger in och matar när jag är i närheten. Skatan vet jag inte så mycket om för hon bor högt upp, och det är omöjligt att se vad hon har för sig. Jag har inte märkt några tecken på bebisar däruppifrån, och är därför lite osäker på om hennes ungar kläckts ännu. När de flyttar hemifrån kommer jag dock garanterat att märka dem, för de brukar använda min trädgård som lekplats och vara såå ljudliga att det inte går att undvika att notera deras närvaro... *s*

I morse hörs, utöver den vanliga fågelsången, ett annorlunda och lite ljusare tjattrande från äppelträdet, och jag inser att ungar nu flugit ur något av de två bohålen. Efter att ha sagt god morgon till, matat och släppt ut hönsen går jag tillbaka och sätter mig på första parkett. Uppe bland grenarna ser jag flera små, små blåmesungar lite tafatt flyga omkring. Blir besviken över att jag missat deras avfärd, men efter en kort stund dyker plötsligt den sista av ungarna upp i hålet där den sedan sitter länge, länge innan den vågar kasta sig ut till närmaste gren! Mamma och pappa blåmes fortsätter att flyga till boet med mat, och verkar väldigt förvånade när de inte får någon respons där inifrån. De har jobbat intensivt under en kort period, och nu är deras fostrargärning slutförd för den här gången. Hinner de få ytterligare en kull i år? I samma hål, kanske?

Talgoxens ungar är kvar ännu men det hörs att de är stora, och det är nog bara en fråga om dag/dagar innan även de blir flygga – hoppas jag lyckas få se deras flytt också!/Ewa


                                                                      Alla foton idag: Ewa
Fågelträdet

                 

Åh, vad jag önskar att jag hade en Yohannakamera - min tråkkamera gör på intet sätt de vackra fåglarna rättvisa!

Mamma skata gömmer sig i sitt kvistbo

Trots den urusla bildkvalitén måste jag bara visa den sista lilla blåmesungen strax innan han flyger ur sitt hem för gott

11 maj - Underverket!
 

Levi - född den 9 maj, 3 220 g och 48 cm

20 mars kl 11.34 - På gång?

Igår hade Hallon 37°C när mamma tempade henne på kvällen så jag åkte ut efter jobbet, OM något var på gång. Allt var dock hur lugnt som helst, och vi gick och lade oss. Det blev en händelselös natt, och klockan 08.00 imorse var tempen fortfarande 37,1°C. Hallon har bäddat några gånger och flämtat vid ett par tillfällen så valpisarna är nog på väg, men hur länge det kommer dröja innan de faktiskt tittar ut är ju svårt att säga... Spännande är det i alla fall. =)/Yohanna

Kl 12.36 - Tempen har sjunkit

Tog tempen igen vid 12, och då var den 36,7°C. Hallon är rätt orolig och rastlös nu och bäddar och vill ut om vartannat. Söta lillstrumpan, hon vet inte riktigt var hon ska göra av sig själv... /Yohanna

Kl 15.47 - Valpning pågår!

Hittills har det kommit tre tikar och en hane inom 40 minuter - alla ser fina ut och är pigga. :-)

Kl 17.20

Ytterligare två hanar har sett dagens ljus - lika pigga och underbart söta, och Hallon är så otroligt duktig!! Nu har de sex valpar som vi såg vid ultraljudet kommit, med reservation för att det kan finnas någon mer. Nu ska vi njuta en stund! :-)

Kl 18.47 - Det sade bara "plupp"

Ja, Hallons valpning var ett skolexempel på att "pluppa ut" valpar. De fyra första kom så tätt att man knappt ens hann fatta att det var en ny på gång, och medan hon krystade sade hon inte ett ljud. De två sista pluppade senare ut precis lika snabbt och smärtfritt som sina äldre syskon. Hallon hässjade inte under hela förlossningen, bara under öppningsskedet, och allt kändes väldigt lugnt och fokuserat. Hon var helt enkelt - precis som vi föreställt oss - en riktig urkraft! Navelsträngar gnagdes av, hinnor bets loss, moderkakor åts upp (hon fick en hel, och smakbitar av några av de andra) och valppälsar slickades torra som om hon aldrig gjort annat. Duktiga, duktiga, duktiga Hallonet! Nu har hon fullt sjå med att hålla sex små piggeliner rena, torra och mätta, medan vi bara sitter och ser på och njuter. Här kommer några foton på de fyra första när de är ca en timma unga./Yohanna

17 mars - Det rör på sig...

 Idag kom Yohanna ut och hade med sig sin nya kamera som även går att filma med. Vi kunde inte låta bli att ta några "rutor" när vi såg att det rörde sig i Hallons mage - här kan du se den kortkorta filmen./Ewa

16 mars - Hallon dag 54 och Årets allroundhund

Så här ser Hallon ut när det är en dryg vecka kvar - hon har blivit rund som en julost, och är så himla söt! Trots att hon är tjock och ganska otymplig så är hon ändå oförskämt pigg och glad, och går gärna med på promenaderna. Dock blir det inga rusningar utan hon går ett perfekt fritt följ och väntar på mat som då och då råkar falla ner som manna från himlen till henne. Eftersom hon nu så här i slutet av dräktigheten måste äta mindre mängder ett par gånger per dag så är det perfekt med frukosten på det här sättet, serverad så att hon tror det är belöningar för fint uppförande :-). Valplådan är nerplockad till köket och övriga förberedelser är oxå gjorda, så nu är det bara att vänta. Jag både ser och känner en massa buffande och bökande därinne, och blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på att de små miniatyrliven, som än så länge ligger i tryggt förvar i mammas mage, snart ska få komma ut i världen!

Förutom att bli tvåa i Årets lydnadshund så blev Humla återigen Årets allroundhund men eftersom Hallon är högdräktig hade jag inte möjlighet att åka upp till årsmötet och ta emot priset som bestod av en snygg och praktisk tygbur. Konkurrensen i år var inte direkt mördande - bara ytterligare en hade skickat in sina resultat men föll för 70%-regeln. Gårdshunden är duktig i många discipliner och väldigt allround tycker jag, och när man ser hur många som deltar i framförallt utställnings- och agilitytävlingen så är jag förvånad över att inte fler deltar i allroundtävlingen. Hur som helst så är jag förstås jätteglad och stolt över
utmärkelsen :-)./Ewa

28 feb - Ultraljud och datorhaveri

Trots att jag den senaste veckan tydligt kunnat se på Hallon att hon är dräktig så kunde vi inte låta bli att göra ett ultraljud eftersom det är så himla spännande att få se de små liven. Allt såg bra ut och nu är det bara att fortsätta vänta ytterligare några veckor innan det är dags för de små att komma ut.

Tyvärr havererade min dator för några dagar sedan vilket är bland det värsta som kan hända - det känns som att man har hela sitt liv på datorn. Min gamla bärbara har troget hängt med i drygt 5½ år vilket är en hyggligt lång tid, och vi har lärt känna varandra väldigt väl. Nu måste jag lära om, hitta knappar och funktioner på andra ställen etc, etc - inte kul... Lyckligtvis kunde sonen i alla fall rädda alla mina dokument men hela Outlook express där Sökarens mail ligger är dock borta så ni som står på vår intresselista för en valp - var snälla och hör av er igen eftersom det är några adresser jag inte dubbelsparat på annat ställe. Tills vidare får alla mail skickas till ewa_godwin@yahoo.se eller yohanna_eriksson@yahoo.se så får vi se om vi så småningom kan få till en ny Sökarens mailadress./Ewa

Ett litet miniatyrliv!

22 feb - Vilken morgon!

Dagen börjar fantastiskt bra med att Tre Kronor enkelt spöar Finland i hockey, och barnens kusin Loui gör TVÅ mål - YIPPIE!! Därefter går jag in på Facebook för att se vad mina "off springs" har för sig och hittar då det här klippet på barnbarnet Nova  http://www.facebook.com/video/video.php?v=102838183081633 - kan inte sluta skratta! :-) /Ewa

11 feb - En helt underbart vanlig dag

Då och då infinner sig en dag då jag extra tydligt känner att; "Wow, vad det är skönt att leva!" Idag var det precis så. Hundarna och jag åkte in till Yohanna där vi tillsammans med henne och Malva gick upp på Safjället och strosade runt i en helt otroligt vacker vårvinterdag med lagom många minusgrader, en knallblå, molnfri himmel, gnistrande vit snö och en härlig - faktiskt lite värmande - sol. Snödjupet i Mölndal är mycket mindre än hemma hos mig, så hundarna kunde relativt obehindrat jaga runt och leka med varandra. Det hände inget särskilt alls under promenaden som är värt att berätta, men det blev en hel drös fina bilder varav några kan beskådas här nedan.
   Det är nu tre veckor sedan Hallon parades, men ännu märks inga tydliga tecken på dräktighet. Att hon de två sista kvällarna inte ätit upp all sin mat kanske möjligtvis skulle kunna tolkas som en indikation på att det är något på gång.../Ewa

Sida vid sida som vanligt

Godissök

Hallon - full av fart & livslust!

 "Ville du nåt, matte?"

Min allra mest älskade Humla...

...och lika mycket älskade Hallon


 

Fladdermus-Humla...

... och fladdermus-Hallon

Tre spårhundar på godisjakt

"Kommer det nåt mer, eller?"


Humla

Matte med sina guldklimpar

Lycka för en gårdshund är att hitta en mjuk matta och en strimma värmande solljus

Hallons kajalinramade ögon måste väl få vem som helst att smälta?!

Skönt med en vilostund medan matte fikar

31 jan - Kursavslut

Så var då kursen i anatomi- och bedömning slut, och hej o hå vilken intensiv helg det blev. Inte för att vi dömde så många hundar, men det var SVÅRT, och vi höll på nonstop hela dagarna. Vi har under åtta heldagar fått bedöma flera olika raser; med & utan päls, stora & små, korta & långa - ja, allt från dvärgtax till leonberger. Svårighetsgraden har stegrats genom att vi från början var indelade i större grupper när vi tittade på hundarna, till att vi nu dessa sista två dagar fick bedöma mer individuellt.
   När jag igår kväll, totalt slut i huvudet efter en hel dag med ursöta borderterriers, kom hem och skulle läsa igenom rasstandarden för spinone (som var söndagens sista ras) så kände jag bara att - nej, jag hoppar av... standarden var full av mått som "huvudets längd ska vara densamma som 4/10 av mankhöjden", "nospartiets djup mätt på mitten av nosen ska motsvara en 1/3 av nospartiets längd", "längden på halsen ska inte vara mindre än 2/3 av huvudets längd" osv, osv i all oändlighet. Puh! Ibland är det ju dock bra att utmana sina något sämre sidor, så det var bara att ta tjuren vid hornen och försöka göra sitt bästa. Tack och lov hade vi underbart vackra salukis på förmiddagen, vilka i och för sig inte heller var lätta att bedöma men som ändå hade en något mindre invecklad standard.
   I sin helhet har den här kursen varit otroligt lärorik, och gett mycket kunskap om hur de olika raserna ska se ut, och vara byggda, beroende på vad de är ämnade för. Kunskap är inte tung att bära sägs det, och helt automatiskt tittar man faktiskt på hundar man möter på ett lite annat sätt nu än man gjort tidigare. Det är nog lite grand som att veta namn på till exempel blommor, fåglar och träd - upplevelsen av naturen (och hunden) blir rikare ju mer man vet om den./Ewa

23 jan - Röntgenresultat

Efter att ha kollat Hunddata flera ggr per dag sedan vi röntgade Balder & Leia förra veckan så har äntligen resultaten kommit! Snacka om nervöst, det pirrade i hela kroppen, men kändes desto skönare att se att båda har HD:B. Det är inte A, men det är godkänt, och jag känner mig så himla glad och tacksam för det! Både för mattars, hussars och hundars skull, som nu kan göra precis vad de vill i livet utan att behöva oroa sig för eventuell smärta, och för vår egen skull, som får börja uppfödandet med hittills två av tre godkända höfter i första kullen! Nu håller vi tummarna för Russin oxå, som ska röntgas senare i vår. smiley/Yohanna

Trött Leia innan röntgen

Balder ute på parkeringen efter röntgen

22 jan - Glädjedagar!

Oj, oj, oj vilka intensiva och glädjefyllda dagar vi haft! Familjen har begåvats med en ny liten pojkbebis (GRATTIS älskade äldstadotter Jill) och två jättefina parningar har det blivit mellan Hallon och Greven i Västerås (ursäkta Gimson, men vi tycker du är så stilig så vi har döpt om dig).
   Det började för några veckor sedan med att Humla kom i löp trots att det egentligen inte var dags för vare sig henne eller Hallon förrän i mitten av februari. Jag förstod att Hallon skulle hänga på så jag kollade henne dagligen mycket noggrant, och i fredags den 15 jan såg jag första blodet = dag 1 i min värld alltså. Redan efter ett par dagar började hon se ut att komma in i höglöp så på onsdag morgon (dag 6) tog jag ett blodprov på Blå Stjärnan för att se ungefär var i löpet hon befann sig. Både Yohanna & jag tänkte att det nog skulle bli lagom att åka upp till Greven på lördagen (dag 9) eftersom jag märkt att Hallon är väldigt tidig i sina löp. När veterinären sedan ringde sent samma dag och berättade att progesteronhalten låg på 25,6 och rekommenderade att vi skulle åka och para omedelbart så fick jag smått panik. Men herregud – hon kan ju inte vara så långt gången redan dag 6!? Förmodligen har hon smyglöpt ett par dagar, eller så har Humlas höglöp påverkat hennes egna hormoner så kraftfullt, inte vet jag.
   Jill var hemma hos mig vid telefonsamtalet, och hade precis fått en teckenblödning vilket förebådade en förlossning mycket snart (hon hade gått 3 dagar över tiden så det var definitivt dags). Jag hade lovat passa Leia och storebror L men nu föll ju all planering, och sökandet efter stand in för mormor (=mig) vidtogs. Boendet som vi skulle använda oss av (och som jag avvaktat med att boka) visade sig inte ta emot hundar, och hur enkelt är det att hitta något nytt på bara en kort stund? Det kändes alltså inte på något som helst sätt bra att behöva sätta sig i bilen och köra de dryga 40 milen (Yohanna skulle hämtas i Göteborg först) i mörker och slaskhalkiga vägar för att sedan komma fram och låta hundarna para sig mitt i natten. Efter några telefonsamtal där jag fick lite olika råd; vänta!/åk! så beslutade Yohanna & jag i alla fall till sist att avvakta med färden till torsdag morgon, och när beslutet väl var fattat så kändes det helt rätt.
   Ordentligt utvilad vaknade jag kl 6 dagen därpå och hade då ett trevligt meddelande på mobilen; Jill hade under natten åkt in till BB och höll på att föda. Så kunde vi alltså ge oss av och efter en kort stund kom ytterligare ett SMS som meddelade att hon nedkommit med en liten gosse, och att allt gått fort och jättebra! Herregud vad vi grät av lättnad och glädje!
   Kl ½12 var vi så framme hos Sofia. Hon och Yohanna tog en lång promenad med kärleksparet som inte var ett dugg intresserade av varandra, och vare sig Yohanna eller Sofia trodde att det skulle bli något. Men – tillbaka vid huset satte sig Hallon för att kissa, och när Greven kände DEN lukten så spände han upp sig till världens snyggaste gårdshund och inte kunde Hallon säga nej då! Hon ställde upp sig snabbt som attan, och det var på ett hår att mattarna fick in dem i värmen innan de hur elegant som helst parade sig. Efter en 10 min lång hängning var allt klart! Både Hallon och Greven skötte sig helt exemplariskt.
   En tidigare jobbarkompis till mig erbjöd oss boende i Karmansbo (TUSEN TACK snälla Nilla!), och fredag morgon for vi tillbaka till Sofia och fick ytterligare en perfekt parning. Nu hoppas och önskar vi förstås att det blir en riktigt fin kull vårvalpar om ett par månader.
   Så var det äntligen dags att sätta sig i goaste fåtöljen, försöka få alla känslostormar att stilla sig och bara njuta av att allt gått så bra. Mer om parningen, bilder etc kommer så småningom./Ewa

15 jan - Röntgen och löp

Igår var vi hos Maths Lindberg på Husdjurshälsan och höftledsröntgade Balder & Leia och så här blev bilderna:

  

Balder                                                                                                        Leia

Vi tycker de ser ganska lika ut men att med blotta ögat bedöma vad det kan tänkas bli för resultat är - i alla fall för oss - omöjligt då det handlar om millimetrar hit eller dit. Nu vidtar alltså en tålamodsprövande och jobbig väntan i en vecka eller så, men vi håller förstås alla tummar vi har för att deras höfter ska vara bra! Även Sökarens Aforism/Russin skulle röntgats men hon löper och får därför vänta några månader.
   Hallon har börjat löpa idag så inom en mycket snar framtid blir det en tripp upp till hennes greve i Västerås vilket ska bli otroligt spännande, då det är parningsdebut för mitt lilla Hallon./Ewa

6 jan - Husmus

Hualigen – jag har haft besök... Igår kväll när det var sovdags kunde hundarna inte komma till ro, utan hoppade upp och ner ur sängen och nosade runt. Jag trodde att det berodde på att Dallas var utanför i allrummet, men när klockan var ½4 hade ingen av oss somnat och plötsligt blev det världens liv på Humla & Hallon – de sladdade runt på trägolvet från ena sidan av sängen till den andra och skällde upphetsat. Tände lampan men såg ingenting. Väntade en stund medan de fortsatte sin vilda jakt, och till slut kom en liten, liten mus fram bakom sänggaveln samtidigt som tjejerna var på andra sidan. Sängen är för tung att flytta på egen hand, och eftersom hundarna inte samarbetade utan höll sig på samma sida hela tiden så insåg jag snabbt att någon musfångst skulle det inte bli i natt. Gick upp och åt en macka (varför blir man alltid så hungrig när man inte kan sova?), och boade sedan ner mig och jägarna i gästrummet i stället.
   Nu är en råttfälla utplacerad med en bit läcker ost i och förhoppningen är att husmusen snarast ska sluta sina dagar, för även om jag är en stor djurvän så vill jag INTE ha möss i mitt sovrum!/Ewa

Nyårsdagen

Igår var det så årets sista dag, och vi tog en skön promenad på sjön Uspen i det fantastiska vädret med 11 lagom kalla minusgrader och en blek midvintersol. Yohanna kunde återigen fotografera med egen (ny) kamera, vilket hon längtat efter sedan i somras - lyckan var totalt kan jag meddela, och en tid framöver kommer hon väl att gräva ner sig i manualen för att lära sig alla tekniska finesser!
   Nyårsaftons kväll var vackrare än på många, många år med all snö och gnistrande kyla. Trots att jag bor lite avsides så finns det bebyggelse runt omkring, och i år bjöds det på ett sprakande skådespel med fyrverkerier i alla färger och former - otroligt vackert! Jag lider med och kan verkligen förstå vilket helvete alla rädda hundar har en kväll som denna, och känner mig otroligt lyckligt lottad att jag har Humla & Hallon som inte bryr sig det minsta om varken smällare eller annat.
   Önskar er alla en riktigt god fortsättning på det nya året!/Ewa

         

Mina fina tjejer

Solen står lågt och ger långa skuggor trots att det är mitt på dagen

"Se upp, Hallon, nu kommer jag!"

"Först till ön vinner!"

Så här kan Malva och Hallon springa runt HUR länge som helst

Sökarens Ambition med perfekta ståndöron i full karriär...

... men så här ser hon ut i normalt tillstånd - sötnos!

Äldste sonens vackre och genomsnälle eurasierhane Dallas

"Men Malva, det där är VÅR kong!"

Hoppsan - Malva racar omkull

Hallon med Farbror Frost i "skägget"

"Brrr, vad kallt det är att stå stilla!"

Frostnupen söt-Malva

Fin-Humla

"Kom igen då, Humla - ska vi gå en match?"

Sökarens Ambition med mamma Humla

 

 

 

Alla foton är tagna av Yohanna om inte annat anges, och får inte användas utantillåtelse av oss

COPYRIGHT ©  SÖKARENS KENNEL 2007