Trots att jag den senaste veckan tydligt kunnat se på Hallon att hon är dräktig så kunde vi inte låta bli att göra ett ultraljud eftersom det är så himla spännande att få se de små liven. Allt såg bra ut och nu är det bara att fortsätta vänta ytterligare några veckor innan det är dags för de små att komma ut.
Tyvärr havererade min dator för några dagar sedan vilket är bland det värsta som kan hända - det känns som att man har hela sitt liv på datorn. Min gamla bärbara har troget hängt med i drygt 5½ år vilket är en hyggligt lång tid, och vi har lärt känna varandra väldigt väl. Nu måste jag lära om, hitta knappar och funktioner på andra ställen etc, etc - inte kul... Lyckligtvis kunde sonen i alla fall rädda alla mina dokument men hela Outlook express där Sökarens mail ligger är dock borta så ni som står på vår intresselista för en valp - var snälla och hör av er igen eftersom det är några adresser jag inte dubbelsparat på annat ställe. Tills vidare får alla mail skickas till ewa_godwin@yahoo.se eller yohanna_eriksson@yahoo.se så får vi se om vi så småningom kan få till en ny Sökarens mailadress./Ewa
Ett litet miniatyrliv!
22 feb - Vilken morgon!
Dagen börjar fantastiskt bra med att Tre Kronor enkelt spöar Finland i hockey, och barnens kusin Loui gör TVÅ mål - YIPPIE!! Därefter går jag in på Facebook för att se vad mina "off springs" har för sig och hittar då det här klippet på barnbarnet Nova http://www.facebook.com/video/video.php?v=102838183081633 - kan inte sluta skratta! :-) /Ewa
11 feb - En helt underbart vanlig dag
Då och då infinner
sig en dag då jag extra tydligt känner att; "Wow, vad det är
skönt att leva!" Idag var det precis så. Hundarna och jag åkte
in till Yohanna där vi tillsammans med henne och Malva gick upp
på Safjället och strosade runt i en helt otroligt vacker
vårvinterdag med lagom många minusgrader, en knallblå, molnfri
himmel, gnistrande vit snö och en härlig - faktiskt lite
värmande - sol. Snödjupet i Mölndal är mycket mindre än hemma
hos mig, så hundarna kunde relativt obehindrat jaga runt och
leka med varandra. Det hände inget särskilt alls under
promenaden som är värt att berätta, men det blev en hel drös
fina bilder varav några kan beskådas här nedan.
Det är nu tre veckor sedan Hallon parades, men ännu märks inga
tydliga tecken på dräktighet. Att hon de två sista kvällarna
inte ätit upp all sin mat kanske möjligtvis skulle kunna tolkas
som en indikation på att det är något på gång.../Ewa
Sida vid sida som vanligt
Godissök
Hallon - full av fart & livslust!
"Ville du nåt, matte?"
Min allra mest älskade Humla...
...och lika mycket älskade Hallon
Fladdermus-Humla...
... och fladdermus-Hallon
Tre spårhundar på godisjakt
"Kommer det nåt mer, eller?"
Humla
Matte med sina guldklimpar
Lycka för en gårdshund är att hitta en mjuk matta och en strimma värmande solljus
Hallons kajalinramade ögon måste väl få vem som helst att smälta?!
Skönt med en vilostund medan matte fikar
31 jan - Kursavslut
Så var då kursen i
anatomi- och bedömning slut, och hej o hå vilken intensiv helg
det blev. Inte för att vi dömde så många hundar, men det var
SVÅRT, och vi höll på nonstop hela dagarna. Vi har under åtta
heldagar fått bedöma flera olika raser; med & utan päls, stora &
små, korta & långa - ja, allt från dvärgtax till leonberger.
Svårighetsgraden har stegrats genom att vi från början var
indelade i större grupper när vi tittade på hundarna, till att
vi nu dessa sista två dagar fick bedöma mer individuellt.
När jag igår kväll, totalt slut i huvudet efter en hel dag med
ursöta borderterriers, kom hem och skulle läsa igenom
rasstandarden för spinone (som var söndagens sista ras) så kände
jag bara att - nej, jag hoppar av... standarden var full av mått
som "huvudets längd ska vara densamma som 4/10 av mankhöjden",
"nospartiets djup mätt på mitten av nosen ska motsvara en 1/3 av
nospartiets längd", "längden på halsen ska inte vara mindre än
2/3 av huvudets längd" osv, osv i all oändlighet. Puh! Ibland är
det ju dock bra att utmana sina något sämre sidor, så det var
bara att ta tjuren vid hornen och försöka göra sitt bästa. Tack
och lov hade vi underbart vackra salukis på förmiddagen, vilka i
och för sig inte heller var lätta att bedöma men som ändå hade
en något mindre invecklad standard.
I sin helhet har den här kursen varit otroligt lärorik, och gett
mycket kunskap om hur de olika raserna ska se ut, och vara
byggda, beroende på vad de är ämnade för. Kunskap är inte tung
att bära sägs det, och helt automatiskt tittar man faktiskt på
hundar man möter på ett lite annat sätt nu än man gjort
tidigare. Det är nog lite grand som att veta namn på till
exempel blommor, fåglar och träd - upplevelsen av naturen (och
hunden) blir rikare ju mer man vet om den./Ewa
23 jan - Röntgenresultat
Efter att ha kollat Hunddata flera ggr per dag sedan vi röntgade
Balder & Leia förra veckan så har äntligen resultaten kommit!
Snacka om nervöst, det pirrade i hela kroppen, men kändes desto
skönare att se att båda har HD:B. Det är inte A, men det är
godkänt, och jag känner mig så himla glad och tacksam för det!
Både för mattars, hussars och hundars skull, som nu kan göra
precis vad de vill i livet utan att behöva oroa sig för
eventuell smärta, och för vår egen skull, som får börja
uppfödandet med hittills två av tre godkända höfter i första
kullen! Nu håller vi tummarna för Russin oxå, som ska röntgas
senare i vår.
/Yohanna
Trött Leia innan röntgen
Balder ute på parkeringen efter röntgen
