8 september

Det är nu snart tre veckor sedan Humla parades första gången - det är inte klokt vad fort tiden går! - och snart hoppas vi kunna se tecken på att hon är dräktig. Jag tycker nog att hon är om möjligt ännu gosigare än vanligt, hon äter med bättre aptit och Hallon och hon leker på ett mycket lugnare sätt än vad de brukar. Men det kanske bara beror på att löpet är över, och behöver inte betyda mer än så... men man hoppas förstås!/Ewa

17 september - Senaste nytt om Humla

Det har nu gått fyra veckor sedan den sista parningen men ännu kan vi inte se några säkra, påtagliga yttre tecken på att Humla är dräktig. Däremot är hon om möjligt ännu gosigare än vanligt, och vill bara ligga nära, pussas och kela mest hela tiden. Den första tiden efter löpet åt hon mer och med större aptit än vanligt (matte var överlycklig!), men sedan en dryg vecka petar hon bara i sig ca ½ dl/dag, och hon har oxå spytt vid tre tillfällen under lika många dagar - det senare brukar vara ett tecken på dräktighet. Hennes juver är klart större än normalt vilket även det kan vara ett tecken. Det är så himla tröttsamt att bara gå här och vänta och vänta - man vill ju så gärna veta säkert, eller hur!?

22 september - Humla är dräktig!

Humla är nu inne på dygn 35 och vi har varit hos Ann-Marie Kjellgren på Västra Djursjukhuset i Göteborg och gjort ett ultraljud! Det var verkligen helt fantastiskt att få se de små liven, och man känner sig varje gång lika ödmjuk inför livet och det mirakel som varje ny individ utgör. *ler stort* Trots vad jag tidigare skrivit om att inte ultraljuda, så ändrade jag mig... Efter att ha pratat med veterinären om eventuella risker, så kände jag mig till slut övertygad om att det inte skulle göra någon skada. Jag har gjort ultraljud under alla mina graviditeter, och känt mig trygg med det så varför skulle jag undanhålla mig själv och Yohanna den här upplevelsen med Humla? Fostren såg helt normala ut, och syntes så himla tydligt; deras små hjärtan som tickade, huvud och kropp, små ben, navelsträngen som ger liv och näring - ofattbart och alldeles, alldeles underbart!

Ett av de små miraklen!
Bilden gör inte riktigt verkligheten rättvisa för fostren syntes mycket tydligare - men visst ser man att det är en liten Humlabebis!

Jag har de senaste dagarna känt mig mer och mer övertygad om att Humla verkligen är dräktig; spenarna blev plötsligt stora och rosa,  efter att ha mått illa i en dryg vecka har hon återfått matlusten och dessutom tycker jag nu att man kan se en liten, liten tendens till utbuktning över buken. Trots de här egentligen ganska tydliga tecknen, så känns det nu oerhört skönt att få svart på vitt att det finns små liv därinne! Exakt antal foster går inte att säga från ett ultraljud och mycket kan hända, men det spelar ingen roll hur många det blir - just nu njuter vi bara av att ha fått se dem!/Ewa

26 september

Jag kan berätta att Humla börjat lägga på sig och få lite rondör över buken - hon är himla söt och klär så bra i sin dräkt(ighet). Tyvärr har jag inga kort att lägga ut för närvarande eftersom min kamera är gammal och dålig, och kennelfotografen (läs Yohanna) har fullt upp med sina studier och inte hinner komma hit och plåta./Ewa

29 september - Nu ser man tydligt på Humlas buklinje att hon är dräktig

   

 Humla dag 36                                                                           dag 42

P S Om ni undrar varför hon är annorlunda tecknad på bilderna så är det för att den finurliga fotografen
ville ha huvudet åt samma håll och flippade den ena bilden D S

4 oktober - Humla dag 47

Humla går snart in i vecka sju och sakta men säkert närmar vi oss valpningen. Det är så otroligt spännande så man kan nästan inte bärga sig! Hon är lugn och sansad, men ibland verkar hon undra vad det är som händer inuti henne - då sätter hon sig ner och bara tittar förundrat på sin mage. Vi tar fortfarande våra vanliga promenader men hon springer inte runt riktigt lika mycket, och har fått en slags värdighet i sitt sätt. I vanliga fall får hon mat en gång/dag men nu har jag börjat ge henne mindre portioner två gånger dagligen - matlusten är det inget fel på vilket känns väldigt skönt. Magen har sjunkit ner en aning och hon börjar nog tycka att den är lite grand i vägen (hon skulle bara veta vad som väntar!), och när hon vilar lägger hon sig nu oftast raklång på sidan i stället för att  snurra ihop sig till ett litet nystan.

Valplådan är färdig (TACK Marcus för att du byggde ihop och levererade den!) och den annekterades genast av Hallon! Det ska bli mycket intressant att se hur hon reagerar när valparna kommer, och hur mycket Humla kommer att tolerera att hon lägger sig i... Jag är ganska övertygad om att Hallon kommer att vilja ligga bredvid Humla och hennes bebisar i lådan *ler*, och med största sannolikhet bli som en extramamma för de små. Bra träning inför hennes egna kommande kullar./Ewa

Dag 47

Humla vackert dräktig med drygt två veckor kvar till valpning

9 oktober - Det rör på sig!

Jag (Yohanna) har sedan mamma för ett par dagar sedan meddelade att hon känt de första tecknen på liv i Humlas mage känt mig så avundsjuk på att hon får uppleva detta mirakel och inte jag. Så sedan igår kväll när jag kom hem till mamma och vovvarna har jag haft handen på magen så ofta jag kunnat (ja, Humlas då alltså, min är inte särskilt spännande), men inte känt ett dugg. Inte ens en liten knuff har de velat unna mig. Men så ikväll när vi satt framför TV:n så rullade Humla över på rygg och jag var genast där och låtsades helt osjälviskt klia henne på magen (vilket hon älskar!) när jag egentligen bara ville känna sparkar... Ja, ja, lite egoistiskt, men det måste väl ändå vara en win-win-situation, tänker jag? Hur som helst, minuterna gick och till slut höll jag bara handen stilla. Och ungefär samtidigt som jag för femtioelfte gången beklagade mig över att det minsann inte hände någonting så kände jag plötsligt en tydlig, böljande rörelse mitt på magen! Jag blev knäpptyst och satt helt stilla. Hade det bara varit ett ryckigt andetag? Hade hon kanske ändrat ställning lite grann? Men nej, där kom en knuff! Och en till! Och nu var det något som liksom tryckte sig ut mot min hand, följt av ännu en snabb spark... Jag kan inte beskriva hur underbart det kändes - liv!!! Jag hade fått känna Humlas älskade och efterlängtade små valpar för första gången! Några lyckliga tårar trillade ned för kinderna medan jag fortsatte sitta med handen på hennes mage, och fortsatte känna tecken på liv med jämna mellanrum. Hon verkar ha hela magen full av fotbollsspelare! *s* Nu längtar jag om möjligt ÄNNU mer.../Yohanna

Dag 62

Humla med inbyggd mjölkbar

10 oktober - Boar in sig

Jag har noterat att Humla börjat undersöka potentialen på de sen tidigare utgrävda lyor som hon och Hallon har på tomten. Hon verkar dock inte ha bestämt om hon ska välja den grunda under ekan eller den meterdjupa/långa, härligt trånga och för mattehänder oåtkomliga under vedboden. Och jag som i min enfald inbillat mig att hon nog helst kommer att vilja föda bredvid mig under täcket :-). Hur som helst - hon kan glömma båda lyorna för det kommer att bli utegångsförbud utan koppel även i trädgården när det närmar sig valpning. Så det så!/Ewa

12 oktober - Rastlös

Humla är rastlös och till och från verkar hon tycka att livet är ganska obekvämt... igår kväll när vi lagt oss kunde hon inte komma till ro utan krafsade runt, vandrade fram och tillbaka och visste inte vad hon ville - ligga på min arm under täcket eller ligga på sidan långrak utanför alternativt sitta upp och titta ut genom fönstret på mörkret och blåsten? I ett par timmar höll hon på så här innan hon slutligen vid ½2-tiden hoppade ner från sängen och ville gå ut (det händer aldrig annars). Motvilligt masade jag mig upp och gick ut med båda i ruskvädret men väl där verkade det inte längre så viktigt *ler småsurt*. En liten kisspöl blev det dock till slut, och därefter tillbaka till sängvärmen där hon äntligen slappnade av och somnade sött. Det gjorde dock inte jag...

Det är nu bara ca en vecka kvar och det är dags att börja tempa. Humla har en normaltemp på runt 38 grader och när öppningsskedet sätter igång brukar tempen falla kraftigt för att sedan stiga igen när själva förlossningen startar. Man tempar alltså varje dag för att kunna se när tiden är inne.

Allt är förberett och klart; ingredienser till soppan, peang och diverse övriga bra-att-ha-attiraljer är inhandlade/framplockade och förvaras prydligt i en korg (så att jag med mitt korta minne vet var jag gjort av dem). Har sytt om gamla mjuka och slitna påslakan så att de passar på bebistäcket jag sparat efter barnen och som nu ska få återanvändas i valplådan. Det finns pengar på kortet, viktiga telefonnummer är nedskrivna, kamerabatteriet är laddat och bilen är fulltankad (kommer bara att köra korta sträckor den här veckan eftersom Humla inte längre får åka bil och jag inte vill lämna henne några längre stunder). Valparna är alltså varmt välkomna ut när det är så dags - det är olidligt spännande och ska bli så himla härligt att få se vad som döljer sig bakom den vackra magen!/Ewa

14 oktober - I väntans tider

Ytterligare en orolig natt, men den här gången väckte Humla mig vid ½3 i stället för att hålla mig vaken fram till dess. Hon fick gå ut och började frenetiskt äta gräs så hon mådde säkert illa. Väl inne igen upprepade hon sitt beteende från förrförra natten med tillägg att hon nu även småstönade och bäddade runt i valplådan. Jag måste erkänna att jag började fundera på om det kanske ändå var dags, men inget mer hände utan efter ett par timmar somnade vi alla om i den nyinstallerade sängen bredvid valplådan i köket. Det är bara dag 57 och ännu alldeles för tidigt att föda, men på fredag tycker jag skulle vara en lämplig dag att få valpar för då har Yohanna sin sista föreläsningsdag inför en veckas "ledighet" och tentaplugg, och kan komma hit och vara med om tilldragelsen. :-) Tempen pendlar mellan 37,4 och 37,7 (vilket den kan göra i upp till en vecka före förlossning), hon äter fortfarande med god aptit och följer villigt med ut på promenader. De små valparna är sjövilda, och sparkar och lever runt så hela magen böljar - klart att hon känner sig obekväm emellanåt! :-)/Ewa

15 oktober - Lugnt

Natten har varit lugn och skön, och för första gången sedan jag fick hem Humla har hon inte sovit på min arm utan föredrog valplådan - ett gott tecken! Hon är nu riktigt tjock om magen vilket ni kan se på bilden nedan. Inte längre lika vackert kanske, men väldigt högdräktigt och underbart - precis som det ska vara!
Tempen i morse var normala 38,1 och nu ikväll 37,4./Ewa

Dag 58 - rejält högdräktig och för dagen lugn, trygg och avslappnad

16 oktober

18 oktober - Allvarliga samtal...

... har jag dagligen med Humla där jag påpekar vikten av att hon nu måste börja tänka på framtiden, lämna sin dräktighets-bubbla och klämma ut de små liven som finns i hennes mage - hon verkar dock ha slutat lyssna på sin matte :-). Det är dag 61 från andra parningen (den första räknar jag inte eftersom det är osäkert om det blev ordentligt gjort den gången) och dag 59 från den sista parningen - det börjar alltså bli hög tid! Jag går omkring som en värpsjuk höna, och kan inte ta mig för något annat än att vänta. Försöker dock intala mig själv att passa på att njuta av lugnet och friden som råder, måste dock erkänna att det går sådär... Snart tryter nog tålamodet, och då blir det storstädning eller ommålning någonstans i huset - det är inte klokt att tiden kan gå så här långsamt! Fortsättning följer .../Ewa

19 oktober - Tempen går ner

Dag 62

Söndag morgon - kanske, kanske börjar det hända något...
Hon åt ingen kvällsmat igår och ingen frukost idag, tempen har legat stabilt på låga 37,1° sedan igår kväll och hon gläfste när Hallon försökte lägga sig bredvid henne i valplådan (vilket aldrig händer!). För övrigt är hon ändå relativt lugn, hålls mest i sin låda och har inte börjat hässja, men bäddar frenetiskt till och från./Ewa

Kl 17.00 - tempen är nu nere på 36,6°, barnmorskan är inringd och på väg hit :-)/Ewa

Kl 18.33 - dricka, bädda, sova, kissa, dricka, bädda, sova, kissa... /Yohanna

    

 

Dag 62 - juverstinn, trött och väldigt kelig

20 oktober - Valparna föds, välkomna!

Kl 00.28 - Den första valpen föds och är en välskapt, vacker liten gosse...

Kl 01.55 - ... den andra valpen föds och är en lika välskapt och fantastiskt söt liten tjej...

Kl 02.43 - ... valp nummer tre kommer och är ytterligare en perfekt och underbart vacker något mindre tjej!
                 Välkomna - efterlängtade och redan älskade!

Humla pussar på sin första valp

 Hanen 1 tim och 45 min gammal närmast i bild, och tik nummer ett 15 minuter ung längst bort

Hela familjen myser

Lycka!!!